Svenska tolv

Kalle och Sofia är tillbaka hemma. De var till skogen med deras vän Michael och en andra person som heter Josephine. De kände inte Josephine; hon är Michaels vän. Därför pratar Kalle och Sofia om vad de tänker om kvinnan.   Kalle: -- Gillade i skogen i dag, Sofia?   Sofia: -- Ja, själv klart att jag gillade i skogen.   Kalle: -- Vad gillade du mest? Gillade du naturen eller vad?   Sofia: -- Jag gillade att vi hade vin och öl. Det är vad jag gillade, Kalle.   Kalle: -- Du är roligt, Sofia. Visste du det?   Sofia: -- Ja, klart! Mina vänner säger alltid att jag är roligt.   Kalle: -- Det är bra, då. Josephine tog vinet med henne. Du skulle tänka henne.   Sofia: -- Ja, kanske ska jag göra det. Har du hennes telefonnummer?   Kalle: -- Nej, jag tror det inte, men du kan ringa Michael och fråga honom för det.   Sofia: -- Kanske ska jag göra just det. Vinet var ju jättegott. Kanske vet Josephine en plats där man kan köpa gott vin som hennes.   Kalle: -- Ja, kanske. Men vad tycker du on Josephine?   Sofia: --Hur menar du, Michael? Vad tror jag om henne?   Kalle: -- Ja, precis. Jag är nyfiken om din åsikt. Skulle du hänga med henne i framtiden?  Sofia: -- Ja, jag skulle säga att jag vill hänga med henne i framtiden. Hon ser ut som en kul tjej. Men det är klart att jag inte känner henne väldigt bra.   Kalle: -- Precis. Jag är inte säkert varför men jag litar inte på henne.   Sofia: -- Du litar inte på henne? Det är en stark fras.   Kalle: -- Ja, jag vet att det är en stark fras, men inte fråga mig varför jag tror det.   Sofia: -- Varför tror du vad du tror om Josephine?   Kalle: -- Jag har ingen aning, Sofia.   Sofia: -- Hon är ju en av Michaels vänner. Litar du inte på Michael heller?   Kalle: -- Det är klart att jag litar på Michael. Men jag kan inte lita på Josephine.   Sofia: -- Kanske är du ytlig.   Kalle: -- Varför säger du det? Varför säger du att jag är ytlig?   Sofia: -- Jag tycker att du tittar på Josephine och antar olika grejer om henne. Du bryr dig inte hur Josephine tänker, men du märker hur hon ser ut som.   Kalle: -- Kanske har du rätt. Jag har inte tänkt på grejen som du säger.   Sofia: -- Ja, eftersom du är en ytlig person.   Kalle: -- Jag är inte det. Sluta med att kalla mig för “ytlig”.   Sofia: -- Men du är ytlig. Om du tittar på en person och du inte litar på personen, kanske är du en ytlig person.   Kalle: -- Om du säger så, Sofia. Men jag tror fortfarande det inte. Kanske är du den ytligt person i rummet!  Sofia: -- Varför säger du det? Varför tror du att jag är ytlig?   Kalle: -- Eftersom du finns. Förstår du mig? Förstår du det? Du finns. Därför är du ytlig.   Sofia: -- Jag har ingen aning hur du tänker just nu. Kanske är det en bra ide att häng med Josephine oftare. Om du pratar med henne, kan du känner henne bättre.   Kalle: -- Ja, Sofia, du har rätt. Det är vad jag vill göra just nu. Vad om ska hon tro att jag inviterar henne till en date.   Sofia: -- Nej, nej. Ring henne och ta henne ute, i Gamle Stan eller i en park.   Kalle: -- Bra ide, Sofia. Om jag vill ta henne på en date. Men jag vill inte göra det. Jag vill inte känna som jag inte kan lita på henne.   Sofia: -- Ja, du måste träffa med henne och förstå henne bättre. Hur kan du göra det? Prata mer med henne.   Kalle: -- Okey, Sofia. Jag ska göra det. Jag ska prata med Josephine oftare. Är det bra?  Sofia: -- Minst inte att vad du prata spelar för roll. Inte diskutera med henne “guy stuff”.  Kalle: -- Tack så mycket, Sofia. Jag ska göra just det, just vad du rekommenderar just nu.   Sofia: -- Lycka till, Kalle. Jag hoppas att Josephine är en bra person.