Svenska elva

Kalle, Michael, Sophia, och Josephine åker till skogen. De vill ligga på gräset och ta det lugnt. Kanske ska de dricka lite. Kanske ska de dricka för mycket. De bryr inte sig. Vad de vill ha är en bra dag. Men först måste de anlända i skogen. När ska de anlända i skogen? Bara Kalle som kör bilen vet det.   Sophia: -- När ska vi anlända i skogen?   Michael: -- Jag har ingen aning, Sofia. Jag åker ju inte så ofta utanför Stockholm. Om det finns någon här som vet det är det Kalle.   Sophia: -- Kalle, hur mycket till skogen?   Kalle: -- Varför frågar du mig, Sophia? Behöver du något just nu?   Sophia: -- Jag behöver att kissa.   Kalle: -- På riktigt! Behöver du kissa just nu?   Sophia: -- Nej, jag skämtar med dig.   Josephine: -- Fint skämt, Sophia. Jag gillar det.   Sophia: -- Tack så mycket, Josephine.   Michael: -- Det måste vara ett av dem skämtar som bara kvinnor förstår.   Josephine: -- Ja, kanske stämmer det. Ditt problem?   Michael: -- Inget problem, Josephine. Inget problem.   Sophia: -- Hur många timmar? Hur många minuter till skogen, Kalle? Jag behöver inte kissa, men jag är ju nyfiken hur mycket vi ska åka till skogen.  Kalle: -- Jag säger att vi ska anlända där i femtio minuter.   Sophia: -- Då skulle vi spela ett spel för femtio minuter.   Josephine: -- Vad tänker du på, Sophia? Vad vill du spela för spel?   Sophia: -- Låt oss spela “I spy with my little eye.” Vet du spelet?   Josephine: -- Nej, jag tycket att jag inte vet spelet. Vad är det för spelet? Det låter ju konstigt.   Sophia: -- Michael måste veta spelet. Jag är säkert att han har spelat det i USA.   Michael: -- Ja, det stämmer. Det är ett amerikanskt spel. Vi spelar det hela tiden när vi kör bilen i USA.   Josephine: --Hur spelar man spelet? Vad innehåller det?   Michael: -- Jag tittar på vägen, och jag ser något. Det är viktigt vad jag tittar på. Jag ska inte säga vad jag se, men ni måste gissa det. Jag kan beskriva grejen, men kan inte berätta vad det är. Förstår du, Josephine, hur man spelar det?   Josephine: -- Ja, jag förstår spelet. Och jag tänker att jag har spelat det. Ska vi börja?   Michael: -- Om du vill börja spelet då, ja, kan vi göra det. Jag tittar rund mig och jag ser något som är brun och stor.   Josephine: -- Brun och stor? En sten, runt här?   Michael: -- Nej, det stämmer inte. Jag har inte sett en stor sten.   Sophia: -- Kalles huvud? Det är ju stort och brunt!   Kalle: -- Vad roligt du är, Sophia.   Sophia: -- Jag bara skämtar med dig, Kalle.   Michael: -- Kan ni gissa det inte?   Josephine: -- Nej, Michael, jag har ingen aning vad du tänker på. Vad ser du som är stor och brun.   Sophia: -- Jag ser inget som är stort och brunt heller.   Michael: -- Titta på den där! Ett stort, brunt björn!   Sophia: -- Var?   Josephine: -- Var ser du ett björn, Michael?   Michael: -- Titta där! Bredvid vägen.  Ett stort, brunt björn.   Sophia: -- Waw! Jag visste inte att vi har sådana djur i Sverige. Det är ett riktigt björn! Det är så kul.   Josephine: -- Ett jävla björn! Han är så stort! Herre Gud!   Michael: -- Ja, det är undermärkt. Men vi har större björn i USA. Han är inte så stor.   Kalle: -- Ni har olika björn där. Vi, här, har bara bruna björn.   Michael: -- Ja, det stämmer.   Sophia: -- Jag visste inte att vi har sådana djur i Sverige.   Michael: -- Nu vet du, Sophia. Nu vet du.   Josephine: -- Hur mycket till vi anländer i skogen?   Kalle: -- Jag tror att vi kommer att anlända i cirka tio minuter. Är det okej med er?   Josephine: -- Ja, allt är bra med mig och med andra.   Sophia: -- Skulle jag öppna en fläsk vin?   Michael: -- Just nu? Är du alkoholiske, Sophia?   Sophia: -- Ja, naturligt.